July 29, 1817 C May 5, 1900) was a Russian painter of Armenian descent, most famous for his seascapes, which constitute more than half of his paintings.Aivazovsky was born in the town of Feodosiya, Crimea, to a poor Armenian family. His parents family name was Aivazian. Some of artist's paintings bear a signature, in Armenian letters, "Hovhannes Aivazian" (Յովհաննէս Այվազեան). His talent as an artist earned him sponsorship and entry to the Simferopol gymnasium ??1 and later the St.Petersburg Academy of Arts, from which he graduated with the gold medal. Earning awards for his early landscapes and seascapes, he went on to paint a series of portraits of Crimean coastal towns before traveling throughout Europe. In later life, his paintings of naval scenes earned him a longstanding commission from the Russian Navy. In 1845, Aivazovsky went to Istanbul upon the invitation of Sultan Abdelmecid, a city he was to travel to eight times between 1845-1890.   Related Paintings of Ivan Aivazovsky :. | Dusk on the Golden Horn | Little Russian Ox Cart in Winter | Sebastopol | The Ninth Wave | Ship in the Stormy Sea |
Related Artists:
Ivan Shishkin
Russian Painter, 1832-1898 was a Russian landscape painter closely associated with the Peredvizhniki movement. Shishkin was born in the town of Elabuga of Vyatka Governorate (today Republic of Tatarstan), and graduated from the Kazan gymnasium. He then studied at the Moscow School of Painting, Sculpture and Architecture for 4 years, then attended the Saint Petersburg Imperial Academy of Arts from 1856 to 1860, graduating with the highest honors and a gold medal. He received the Imperial scholarship for his further studies in Europe. Five years later Shishkin became a member of the Imperial Academy in St. Petersburg and was professor of painting from 1873 to 1898. At the same time, Shishkin headed the landscape painting class at the Higher Art School in St. Petersburg. For some time, Shishkin lived and worked in Switzerland and Germany on scholarship from the St. Petersburg Imperial Academy of Arts. On his return to Saint Petersburg, he became a member of the Circle of the Itinerants and of the Society of Russian Watercolorists. He also took part in exhibitions at the Academy of Arts,
Helel Allingham,RWS
1848-1926 was a well-known watercolour painter and illustrator of the Victorian era. Helen Mary Elizabeth Paterson was born in Swadlincote in Derbyshire,[1] England. Her sister and her father, a doctor, died of diphtheria in 1862, and the rest of the family went to live in Birmingham. In 1867 she went to study art at the "Female School of Art", a section of what became the Royal College of Art in London, and became an illustrator of children's books. She was a great friend of Kate Greenaway. On 22 August 1874, she married William Allingham, who was almost twice her age. At the time, she was employed in illustrating some of the novels of Thomas Hardy, and they were attracted to one another when they met. Helen Allingham illustrated several books, including Six to sixteen: a story for girls (1876), Happy England (1903) and The homes of Tennyson (1905), written with her brother Arthur Paterson. After her marriage to Allingham, she became a watercolour painter, and she was the first woman to become a full member of the Royal Watercolour Society.
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.